En kortlek ser ut som ingenting särskilt. 52 kort, fyra färger, lite tryck. Ändå så har den fascinerat människor i över sexhundra år
Tänk på det en sekund.
600 år, och vi spelar än idag kortspel eller Kille med samma grundregler som våra förfäder gjorde kortlekar.info/.
Historien börjar i Kina och vandrar sedan genom Mellanöstern till Europa någon gång på 1300-talet. Frankrike gav oss de fyra korgfärgerna vi ser idag - hjärter, ruter, klöver, spader. Okomplicerat, snyggt och otroligt billigt att producera. Det är anledningen till att det spred sig så fort.
Kvaliteten på materialet betyder mer än folk anar. Ett billigt kort böjer sig, drar åt sig fukt och sväller, blir lika mjukt som en trasig chipspåse efter en pokerkväll. Ett bra kort, med korrekt laminering, ger nästan en textilkänsla i handen.
Erfarna spelare nämner ofta "snäpp" - det där ljudet när man rifflar en kortlek av hög kvalitet.
Det kan låta konstigt, men det förstår man när man hör det.
Sedan finns det samlarvärlden. Det är där det blir galet. Vissa är beredda att lägga tusentals kronor för en originallek från Bicycle, från 1950-talet, i orörd förpackning, intakt i cellofan.
Andra letar efter konstnärligt utformade kortlekar från små tryckerier i Portugal eller Nederländerna.
Det är lite som vinylskivor – funktionen kommer i andra hand, känslan är det som räknas.
Digitala varianter existerar naturligtvis. Poker-appar, digitala spel, mestadels. Men en del av upplevelsen försvinner.
Ljudet från spelbordet.
Känslan av vikt i handen. Att kasta ett kort med attityd, så att säga, fungerar helt enkelt inte på en skärm.
Om du vill skaffa din första seriösa kortlek, glöm den billiga leken från macken. Sök efter kort i 310 gsm eller tjockare, helst med en plastbelagd yta – det tål svett och kaffefläckar bättre. Theory11 och Bicycle är pålitliga val. Om du vill ha något mer unikt, titta närmare på mindre varumärken som Kings Wild Project.
Barn tycker om kortspel av helt andra anledningar. Ett enkelt spel som Go Fish tränar tålamod, minne och att vänta på sin tur – utan att det känns som inlärning. Barnen bara leker och spelar. Det räcker.
Och så finns det tarotkortlekar, som tekniskt sett också är spelkortlekar, om än med en annan målgrupp och ett helt annat syfte. Vissa samlare köper båda varianterna och blandar dem aldrig – nästan religiöst.