En kortlek ser ut som ingenting särskilt. 52 kort, fyra färger, lite tryck. Ändå så har den underhållit människor i över sexhundra år
Ta ett ögonblick och tänk efter.
Sexhundra år, och vi spelar än idag Femtiofem eller liknande spel med samma grundprincip som generationerna före oss gjorde trycka en egen kortlek.
Ursprunget börjar i Kina och vandrar sedan genom Mellanöstern till Europa någon gång på 1300-talet. Frankrike gav oss de fyra korgfärgerna vi känner igen idag - hjärter, ruter, klöver, spader. Okomplicerat, snyggt och otroligt billigt att producera. Det är därför det tog fart så snabbt.
Materialet spelar en större roll än de flesta tror. Ett kort av dålig kvalitet böjer sig lätt, sväller av fukt, blir slappt som en gammal chipspåse efter en kväll med poker. Ett kort av hög kvalitet, med korrekt laminering, ger nästan en textilkänsla i handen.
Erfarna spelare nämner ofta "snäpp" - det där ljudet när man blandar en kortlek av hög kvalitet.
Det kan låta konstigt, men det förstår man när man hör det.
Sedan finns det samlarvärlden. Där blir det verkligen intensivt. Vissa betalar tusentals kronor för en Bicycle-lek från femtiotalet, i orörd förpackning, fortfarande insvept i cellofan.
Andra letar efter konstnärsdesignade lekar från små tryckerier och studior i Portugal eller Nederländerna.
Det påminner om vinylsamlandet – funktionen kommer i andra hand, känslan är det som räknas.
Digitala kort finns förstås. Appar, onlinepoker, framför allt. Men något saknas.
Ljudet av kortbordet.
Tyngden i handen. Att slänga fram ett kort med stil, om man så vill säga, fungerar helt enkelt inte på en skärm.
Om du vill skaffa din första seriösa kortlek, bortse från plastfodralet från bensinstationen. Leta efter kort i minst 310 gsm, gärna med en plastbeläggning – det tål slitage och fläckar bättre. Theory11 och Bicycle är pålitliga val. Om du vill ha något mer unikt, kolla in mindre varumärken som Kings Wild Project.
Barn älskar kort av andra skäl. Ett grundläggande spel som Go Fish tränar tålamod, minne och att vänta på sin tur – utan att någon förklarar det som utbildning. De bara spelar. Det räcker.
Och så finns det tarotkort, som tekniskt sett också är spelkortlekar, om än med en helt annan publik och ett annat användningsområde. Somliga samlare köper båda typerna och håller dem strikt separerade – nästan som en princip.